Kommunikationshygien – tilltro smittar

Både tilltro och bristande tilltro sprids mellan människor. Vi påverkas av vad andra säger, vad de uppmärksammar och vilka förväntningar de visar genom sitt sätt att agera. Här syftar liknelsen med smitta på hur budskap, förväntningar och förhållningssätt kan föras vidare mellan människor och genom en organisation.

När andra visar tilltro till vår förmåga blir det ofta lättare att se möjligheter, våga pröva och ta nästa steg. När omgivningen signalerar tveksamhet kan den egna osäkerheten förstärkas. Det kan ske genom ord och tonfall, genom vilka frågor som ställs och genom beslut som antyder att personen behöver skyddas från sådant som egentligen skulle kunna bli möjligt med rätt stöd.

Bristande tilltro kan också spridas vidare mellan olika personer och verksamheter. En persons oro påverkar en professionell bedömning, formuleringen följer med i dokumentationen och nästa person möter individen med samma förväntan. Efter hand kan en tillfällig svårighet börja beskrivas som en mer varaktig oförmåga. Även kollegor, närstående och arbetsgivare kan påverkas av den bild som förmedlas.

Kommunikationshygien handlar om att vara uppmärksam på vilken riktning våra budskap skapar. Salutogen kommunikation hjälper oss att hålla bristande tilltro i schack genom att stärka:

• Begriplighet: Vad händer, hur förstår vi situationen och vilket är nästa steg?
• Hanterbarhet: Vilka resurser, anpassningar och former av stöd kan göra situationen mer möjlig?
• Meningsfullhet: Vad är viktigt för personen och vilken riktning är värd att arbeta mot?
• Tilltro: Vad kan personen redan göra och vad skulle kunna bli möjligt med rätt förutsättningar?

Det innebär att bekräfta det som är svårt och samtidigt rikta uppmärksamheten mot funktion, resurser och möjliga steg. Frågor som ”Vad fungerar fortfarande?”, ”Vad skulle kunna vara möjligt med rätt stöd?” och ”Vilket blir ett lagom nästa steg?” kan bidra till en mer hjälpsam riktning.

Kommunikationshygien omfattar också hur vi talar om människor när de själva inte är närvarande. Dokumentation, överlämningar och samtal mellan professioner behöver ge plats åt förmågor, resurser och utvecklingsmöjligheter. Den bild vi för vidare påverkar hur nästa person kommer att möta individen.

Att värna tilltro är därför en del av att värna våra medmänniskors psykiska hälsa. Varje möte kan bidra till ökad oro och passivitet eller till större begriplighet, handlingsutrymme och hopp. Genom medveten och salutogen kommunikation kan vi hjälpa till att begränsa spridningen av bristande tilltro – och samtidigt låta tilltron spridas.